Citronmarängpaj och Att offra sig för kokkonsten

Igår kom den äntligen i brevlådan; boken från Matgeeks bokcirkel! Jag var alldeles till mig och kastade mig över sidorna för att se vad det var för något han hade skickat ut i landet. Önskar att den kunde stanna lite längre än 4 dagar, så mycket gott (antar jag) att testa!

Det recept som fick äran att bli först ut i Körsbärets kök var en citronpaj med marängtäcke. Jag Ä.L.S.K.A.R. citronmarängpaj och tanken på att kunna göra en, direkt, här i mitt kök var ju liksom fantastisk! Så efter lite småhandling av vitala ingredienser så som citron och florsocker så drog jag igång. Pajdegen trycktes ut i formarna och åkte in i ugnen på 225 grader, under tiden som de gräddades så skulle det rivas citronskal till fyllningen, det gick galant ända tills zestjärnet misstog min knoge för en citron och tog sig en tugga av knogen av bara farten. AJ!

Men på med ett skalmanplåster och sedan var jag back in buissnes!

Det går åt en hel del av både citroner och ägg!

Medan jag rörde ihop ingredienserna till fyllningen så skrek timern att pajskalen var klara, så lite lagom stressad (eftersom citronfyllningen skulle röras i medan den småputtrade) tog jag ut dem ur ugnen. DÅ tyckte jag tydligen det var ett bra tillfälle att trycka ovansidan av handleden mot värmeslingorna i ugnen. AJ SÅ IN I H-VETTE!! 

Ett fräsande ljud, smärta och ett gäng svordomar senare stod jag och sköljde handleden under kranen samtidigt som jag rörde om i fyllningen. Jag kunde ju inte bara lägga ner för ett "litet" brännsår! Pajskalen fick Tommy ta hand om, jag hade ingen lust att sätta in handen där igen just då.

Självklart dokumenterades detta av min kära sambo.

Efter 20 minuter under vattenkranen, ett samtal till 1177 och panikletande efter något plåster som inte skulle fastna i såret så forsatte pajäventyret, om än under visst kvidande och svidande.

Next up: Marängsmet!

Jag vispade och fixade och donade, men av någon anledning så separerade sig smeten och fick liksom ett lager av vätska längst ner som inte gick att röra in i äggvitorna. Jag har inte den blekaste aning vad det beror på, kanske kokade jag inte sockerlagen tillräckligt länge, kanske rörde jag för mycket... Nästa gång gör jag beprövad marängsmet som jag vet att jag behärskar!

Så att spritsa ut små toppar, mönster eller annat tjusigt var ju bara att glömma, vilket ledde till att jag under ytterligare tjuriga svordomar och muttranden bredde ut marängsmeten och gjorde ett halvhjärtat försök till något slags mönster innan den åkte in i ugnen.

Kunde varit värre.

Den blev inte alls som jag tänkte mig och jag offrade min högra hand (bokstavligt talat!) för att få den färdig, så jag var ändå ganska lättad när vi efter 3,5 timmars slit i köket kunde konstatera att den åtminstone smakade himmelskt! Det blev en paj med en fin knaprig botten och syrlig citronfyllning som bröts fint av "marängens" söta smak.

 Nästa gång, då jäklar ska den bli som jag tänkt mig i utseendet och konsistensen också.
Sådeså.

Det blev fasligt långt inlägg detta, pajreceptet kanske kommer upp en annan dag, vill du absolut veta hur man gör, nu med det samma, så är det bara att googla receptet, jag är inte den första som gjord den här pajen.

Lycka till!

 /Körsbäret