Tredje advent och kanderade apelsinskal

Härom dagen ringde Plommonet och tyckte att vi skulle ha advents-mys-knytis-fika och bjöd helt sonika in sig själv till oss. Oj, oj, oj... det blev den mest sockerstinna advent någonsin tror jag! Hon hade med sig fudge/kola, mjuk pepparkaka med lingon och små, fina mozartkulor. Anna hade med sig glögg och saffransgifflar och körsbärsköket stod för kattelusser, pepparkakor, platta drömmar, chokladkakor och efter två veckors väntan var jag ju tvungen att provsmaka de kanderade apelsinskalen!

My, oh my.

Alltså... Han skojade inte när han sa att de var värda besväret! Nu har jag "bara" vårdat dem i två veckor, så de har fortfarande en liten hint av beska, men om en vecka kommer de vara helt sanslöst goda. Konsistensen är inte alls sådär geléigt, marmeladig som de kanderade apelsinskal jag ätit tidigare, dessa har tuggmotstånd och massor av apelsinsmak!

Vi dukade upp alla godsaker i vardagsrummet, tände tre ljus i ljusstaken och serverade glögg ur min nyputsade kopparkanna. Nu har vi sockerkoma, men lyckades ändå mysa i oss provsmak på skinkan i sällskap med en liten hutt. Traditioner när de är som bäst!

Glad advent!

/Körsbäret